Sitter i väntrummet på vårdcentralen. Har återigen valt att söka hjälp för min ångest. Kan inte låta bli att tycka att det känns som ett misslyckande. Att jag har förlorat kampen. Varför är det så svårt för mig att överväga medicin igen? Jag skulle ju aldrig neka ex. penicillin om jag hade en infektion. Så varför känns det som ett så oerhört stort misslyckande?
