Fobi

Jag har kräkfobi. Riktig fobi, inte bara att jag tycker det är äckligt med spya. Jag är livrädd för att bli magsjuk och kräkas.
 
Så nu när jag idag har lite ont i magen får jag panik. För jag har ätit pizza idag. Och en gång när min sambo åt pizza på sommaren blev han magsjuk. Alltså måste det vara pga matförgiftning som jag har ont i magen. Jag kommer nog kräkas snart. För det är den mest logiska förklaringen.
 
NEJ DET ÄR DET INTE.
 
Det vet jag också. Jag vet att det finns hundratals andra mer logiska förklaringar til, varför jag har ont i magen. Men min hjärna snurrar på sitt sätt ologiska sätt. Tankeföljden du läste ovan går inte på 10 minuter, det går på 0,10 sekunder. Ont i magen för mig är lika med panikkänslor på en gång. Och ju längre tid det tar innan jag kan kontrollera dem desto värre blir paniken.
 
Och JAG VET att magsjuka inte är en livshotande sjukdom. JAG VET att jag skulle klara det om det hände mig. Men det ger mig ändå panik. Jag börjar ändå gråta. Jag börjar ändå med mina tvångshandlingar. Jag blir ändå galet spänd. För jag har fobi. Och jag kämpar med det varje dag hela tiden.

Sjuk?

Jag kan inte ha en enda avvikande fysisk förnimmelse i kroppen utan att min hjärna reagerar med "hjälp" och kroppen spänner sig. Sedan kommer det direkta mantran som "det är ingen fara", "det kommer att gå bra" och "ta det lugnt". Jag börjar direkt att analysera och försöka komma fram till förnimmelsens orsak och varför den därför är helt ofarlig. Allt för att lugna kroppen och hjärnan.
 
Japp, så är det att vara jag.

Bacillskräck

Igår var en person på väg att dricka ur min vattenflaska på fotbollen. Hen höll i korken med händerna. Jag hann stoppa hen men fick panik, hyperventilerade och började nästan gråta. För att någon höll med fingrarna på korken av min vattenflaska.
 
Japp. Ångest och bacillskräck är skitkul. Bäst att skoja en massa om det i populärkulturen.

Liknande inlägg